I had a moment!

I förrgår kväll hade jag ett näradöden upplevelse!! Daniel hade inte kommit hem än och jag var trött. Så in till sovrummet drar undan täcket och där var en äcklig stor jävla spindel!!! Stella ser den först och gnyr högt och när jag ser den skriker jag som en liten flicka och gömmer mig i badrummet!! Där inne hoppade jag skrek och bad Stella äta upp den men hon drog, hon tyckte nog den var för stor och nasty för henne! Så med en bunt adrenalin och ilska så tar jag typ hela toarullen och täcker händerna med, smyger in i sovrummet så tyst jag bara kan. Jo da, den ligger kvar och äger sängen..iiiiiiiiii…! Jag står och funderar på att stänga sovrums dörren och låta Daniel vara min hjälte och ta väck den men det skulle ju dröja en timme till minst innan han kom hem..kan jag vänta på honom? Nej, nu vill jag bara bli av med monstret (som är en stor kraftig svart spindel, har aldrig sett så stor) så jag biter mig i läppen, springer fram och fångar upp spindeln med toapappret och springer in till toan och slänger in allt i toan och spolar men i min hast så drar jag i spolknappen för snabbt och det spolar inte ordentligt. Nu ser jag hur spindeln kommer ur toapappret (som fyller nästan hela stolen) och jag skriker och hoppas igen och drar i spolknappen om och om igen. Slår igen locket och springer in i vardagsrummet och gömmer mig under en pläd i 20 minuter och hyperventilerar. Sen kom jag på att det kan ju finnas fler, olycka kommer ju sällan ensam så jag tar mod till mig och kollar sängen genom att dra av alla örngott, täcke och lakan, ingen spindel! Bädda snabbt, bädda ner mig och ligger på helspänd och väntar på Daniel. Hatar spindlar, hatar att de kommer in i mitt hem och säng. Men nu i efterhand så kan jag absolut hålla med om att skrika och gömma sig inte är den bästa hanteringen av att ha en muterad insekt i sängen…men jag var nära att dö *skrattar*