Jag är tvungen att skriva av mej från dagarna som nu varit. För när jag kommer hem igen så kommer jag nog inte orka!
Dagarna har varit spännande. Vi börja reflektera oss själva som behandlare. Vem är jag som behandlare?
Vi fick börja jobba med det ganska omgående. Så mkt grupparbeten och seminariums som skulle lösas. Har vi blivit kränkta, berätta vad som hände och varför vi tror det skedde samt vår roll. Har vi kränkt någon, varför gjorde du detta och vad känner du inför det idag. Vad är kränkande och vad avgör kränkningen osv.
Vidare har vi jobbat med triggers, vad får en att tappa sig (humöret i enkelhet). Vilka styrkor tror andra i klassen jag har som behandlare och vilka svagheter tror de att jag har. Sen skulle jag delge dem i min grupp de jag ansåg var styrkor och svaghet (svårt när man inte känner varandra egentligen).
En övning som jag tyckte var rolig var att vi skulle sitta två och två, med någon vi pratat lite med. Sen berätta vad jag tror: boende ser ut, fritiden, pedant eller slarver, ensamvarg eller socialt lejon osv. För mig var det en ögon öppnare, för kvinnan mitt emot mej hade sååå många rätt om mej. Jag har hört i många år att jag är svår att läsa och släpper inte in men här sitter någon och får in mer rätt än personer som ska känna mej. Det jag lärde mej då är att det beror på vem som ser på mej, om den är intresserad och nyfiken eller om den är självcentrerad. Detta till gav jag klassen, att jag hört att jag är svår. Alla skrattade och var helt Nej Sara, det är du inte! Så den värmde mej.
Jag vill inte vara färglös, jag vill bli sedd för den jag är.
Nu räcker det för denna gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar