Veckan ha faktiskt varit ganska intressant och givande. Men väldigt slitigt. Det känns nu att man jobbar heltid och pluggar. Jag är nog ledig en dag i veckan, så har det varit sen i somras och det känns. Så inför Nov. ska jag försöka hitta mer tid att inte göra ett skit. Ganska svårt!
Nått annat jag har nog öppnat ögona igen för (ibland slipper man ju ett bra tag ställas inför frågor som dessa) är ställningstagandet vem som har gjort fel och att säga förlåt.
Vi börjar med vem som har gjort fel:
Jag är inte en sån som ser att nån gör fel i ett missförstånd, det ligger ofta i båda. Alltför ofta är det kommunikation. När sånt här händer tycker jag sällan att det är någons fel, ibland missar man saker i farten. Man kan uppmärksamma det och sen gör man annorlunda nästa gång. Att ge en skuld i den saken gillar jag inte alls och därför gör jag aldrig det, tar energi och det är för mej onödigt. Detta gäller allt från en i personalgruppen som dubbelbokar en vikarie från vänner. Med det kommer man ju in på förlåt:
För mej är det ett fult ord. Det ger mej ingenting. Visst kan jag ge det om det behövs men jag ser inte förlåtet som något värmande. Det beror nog mkt på min uppväxt och vad som hänt under åren där man har hört förlåt alltför många gånger men ingen förändring. För mej är ett förlåt en friköpsbiljett typ "Ja jag gjorde fel så förlåt" men gör inte ett smack åt det varför skulle man, de har ju sagt förlåt. Därför säger jag det sällan, jag gör ändring. Det är mitt sätt att värna om individen som behöver förändring ifrån mej. Sen förstår jag att det kanske missas, mitt sätt att visa att jag har hört, men sån är jag.
En annan svår sakfråga är ju kompromiss, hur långt kan man krompormissa innan en själv gå förlorad. Det är svårt de där, hänt många ggr att jag har kompromissat och böjt mej och de ena med de femte och själv gått förlorad. Det måste man göra alltför ofta, betala räkningar, tycka det är okej med småbarns skrik på resturanger osv. Men i vänskapsitvationer så visst anpassning efter individen och kompromisser Coffey by George idag nästa gång Vivaldi (trots deras äckliga kaffe och the sorter). Men inte så pass så att jag själv försvinner, tycker jag inte om att sitta och titta på youtube två stycken i en timme och kolla på fjantiga videos så gör jag det inte.
Jag tycker ju om när andra vänner inte är som jag, det är ju det som är charmen, jag har ju mej redan vill inte ha kopior. Jag har kompromissat vänskapsband och det var dumt av mej, skulle ha känt att då är det inte ment to be om man inte kan vara sig själv i en vänskap whats the freaking point?! När man inte alls är lika så missförstår man varandra, det är okej anser jag. Jag blir bättre inför nästa sitvation och det är allt man kan gör anser jag. Och de kravet eller kanske inte krav men det behöver jag från mina vänner, inte ett förlåt med ingen förändring och inte heller en sådan kompromiss så att det blir diktatur hur nån ska va.
I allt detta har jag insett att jag står ganska ensam inför att känna så här, många vill prata om det säga och få höra förlåt. Sån är inte jag, där kompromissar jag inte mkt men jag ser inte meningen med att älta, säg vad felet är, få en kram och gör det annorlunda nästa gång.
Sen sååååklart finns det andra grejjer tex otrohet, stöld och skitsnack, då klipps banden omg.
Långt det blev *skratt*
Inför veckan nu så ska jag jobba min sista vecka på denna heltidvik. känner mej lite sorgensen över att inte få vara där med de boende, för alla är bra goa.
Biobesök är tänkt och en jävla massa pluggande!
Jo sen min nästa utmaning: Sluta äta godis, hur svårt är det. Ska prova nu och se om det är lika lätt att stå emot godis som med kaffe eller cigg. Jaja vi får se, får inte ta:
Läsk, godis, choklad, bakverk, glass, chips (som jag aldrig äter ändå) var det allt?
Idag kom snön som alla har pratat om! Kallt som fan ute och blåsigt.
