Det slog mej

Jag har inte haft nån kontakt med mitt ex och hans familj på ett år nu. Vilket är nu när jag tänker på det galet. Jag såg dem som min familj och de såg mej som familjemedlem. Va fel allt blev. Men så är det, det finns människor som jag släppt in på livet (vilket jag selektivt gör) och som jag trodde var en sann vänskap. Sen när det kommer till kritan, när jag behövde dem så fanns de inte där. Och nu med en del, för det är ett antal tyvärr så har jag ingen kontakt med alls. Vilket är så tvådelat, sorg över det som har hänt och få se en sida som man inte trodde alls var där och samtidigt så är det skönt, jag vet att mitt liv, mående och hjärta mår bättre utan dem, för de tog och tog men gav sällan tillbaka. Jag pekar inte ut någon, om någon känner sig träffat så får ni nog ställa frågan varför. Detta år har jag förlorat en familj och avslutat kontakten med folk jag trodde var mina vänner. Men jag har fått en ny familj och nu vet jag vilka mina sanna vänner är. Min sista fredag som 27 år. Och jag älskar detta år, trots allt som här hänt under det. Jag mår bättre, är mer medveten och lär mig mer och mer. Jag är bättre Sara, tack vare detta år. Jag förra året, denna tid

Jag andas nu, det gjorde jag inte då. Då behövde jag resperator.