Ibland förvånar jag mej själv, hur går visa saker till. Just nu sitter jag mest och undrar över varför vissa negativa saker folk säger om mej fastnar mer än andra? Det som fick mej att börja fundera på det hela är för att i helgen så kanske jag kommer träffa en kille som sa saker till mej för 2 år sen som gjorde mej ledsen, delvis för att han känner mej inte så väl för att veta att jag är en sån person som han anklagade mej för att vara och att jag inte har gjort han nått ont för att förtjäna de han sa till mej. Hursom haver så finns möjligheten att han är där jag är bjuden till och det får mej att inte vilja gå. Helt otroligt korkat och väldigt olikt mej..varför känner jag så? Jag brukar inte känna så, jag brukar bara ignorera såna personer för de betyder ju ingenting för mej, men just de han sa gjorde väl ont och jag vill nog inte höra dem igen även fast det kommer från en människa som jag inte anser vara något speciellt i mitt liv..varför vill jag inte möta han igen?
På en annan not, mina föräldrar ska skaffa två katter så jag ska väl bli syster igen.
Min pappa sitter och blir motvilligt kär i Sigge och Svante (som jag döpt dem till) men vem kan hålla sig ifrån att bli kär i kattungar?!!
Mina nya tuffa tunnlar <3
1 kommentar:
snacka om sladdbarn =)
Skicka en kommentar