Groll

Tänk att man ska få äta upp vad man säger! Jag brukar säga att det är sällan jag blir arg, ängels tålamod och förståelse bla bla bla. Men denna vecka så har jag var arg, inte bara en gång..inte bara två..inte ens bara tre utan 4 ggr har jag blivit arg så jag känner att det svartnar! NEJ det har inte med min mens att göra, släpp tanken nu!
Kanske för att det har hänt många saker denna vecka som har med det hela, jag är själv förvånad! Tycker inte alls om att vara arg, börjar ofta gråta när jag är arg och jag hatar att gråta!
Så denna lördag sitter och med svullna ögon å är arg och besviken! Ganska B, rekommenderar det inte! Men som min lärare sa i Hudik, sårbarhet är något vackert och ska inte döljas! Visa den!
Tänker inte skriva ut varför jag är ledsen och arg, finns sannerligen grund för det. Anledningen för att jag skriver det är för er som är mina vänner, som inte ser mej arg eller ledsen ofta ska veta att det sker, jag är ingen övermänniska!

Man ska vara försiktig med att använda sina vänner som terapeuter! Vad menar jag? Jo självklart ska man prata med sina vänner när man har det mörkt! Men att ständig prata om SINA problem och ta det som en självklarhet att vänner ska ställa upp..nej! Det funkar inte! Ingen orkar lyssna på en annans problem jämnt! Ingen orkar med en person som hänvisar till sig själv och sina problem. De får inte betalt för det, och det är inte en självklar roll som en vän ska ha! Jag tror att många som har empati yrken känner igen, i sin bekantskapskrets en eller två som gör detta! De kallas energitjuvar! Vad gör man åt dem? Stänga av strömmen?
Martyrer, jag diggar inte martyrer! Eller de som bär offerkoftor (som Jessica säger)!

Fick denna av Ann-Sofie, hon tänkte på mej när hon läste det! Då kan man ju inte bli annat än varm! Vi har inte känt varandra så länge, som hon har sett mkt av min personlighet på den korta tiden. Hon ser mej!