Jag och Andreas flyttar isär! Denna gång var det jag som tog beslutet! Efter flera månader försök att hitta en samvaro som funkar för oss båda så gick det inte längre. Jag var tvungen att gå vidare! Vilket jag nu gör, mot nya spännande tider! Andreas kommer alltid vara en del i mitt liv, det närmaste familj jag har haft och jag vill bara välgång för honom.
Ja, jag vet två dagar innan julen...varför? Men jag tog ett råd jag fick från min kyckling samt att jag var tvungen! Är det sjysst att låtsas som allt är okej när det inte är det? Min xtra mamma är ledsen på mej och jag förstår det. Hon älskar sin son och vill bara han väl. Och jag vet att hon älskar mej och nu försvinner jag!
I morgon åker jag till Mora.
3 kommentarer:
Finns för dig...kram
Du är stark.. och jag vet att du älskar den mannen och kommer att finnas för honom ändå... som du säger.. han är ju din familj.. men det är ju aldrig lätt i separationer.. och det tar sin lilla tid innan det lägger sig.
Finns också för dig. kram apsoc
Åh, jag förstår dig så.... Som du kanske vet har jag ju också flyttat ifrån M. Jag vet precis hur det känns när folk blir besviken på en när man tar ett sånt beslut, men man måste ju leva och må bra. Man måste tänka på sitt eget bästa.
Kram// Marie
Skicka en kommentar