lördag 29 augusti 2009

Home

Nu är jag hemma igen! Varit en vecka i Hudksvall och påbörjat utbildningen. Nu är det ju många som undrar vart jag har varit eftersom jag inte varit online, så nu vet ni det! nej jag är inte död, bara lovligt osocial *skratt*
Veckan har varit bra. Många spännande människor som tydligen, enligt egen utsaga känt sig snabbt avslappnad i gruppen på 22 människor och vågat öppna upp sig snabbt och hitta en ny roll som de inte haft tidigare i en grupp, det var häftigt att se. Jag är ju alltid jag, en fot i gruppen och en fot utanför. Social ensamvarg. Det märktes snabbt att det var högnivå i klassen och att de visste vad de gjorde där, istället för dem udda man hade i klassen innan som poppade diverse piller under lektionen eller fuskade under tentor! Så hög nivå och snabb takt, det gör Sara en happy Camper! Det är synd att det är distans, för det är skönt att dela sitt brinnande intresse med 22 andra som brinner lika starkt.
Det var inte kanske det lättaste jag har gjort, att åka hemmifrån när jag inte mår bra men det har gått ganska bra! Maria har varit där när jag behövde henne. Jag MÅSTE lära mej att sluta vara stark hela tiden och att det är okej att visa andra att jag är sjuk. Under dessa fem dagar har mkt energi gått åt för att inte visa nånting eller så lite som möljigt, det var ett nerderlag varje gång någon såg att jag inte kunde gå utan halt eller att knäna värkte som eld efter en timme i stolen. Jaja det är mitt egna fåniga jag som ser det som ett problem, jag jobbar på det. Nu mår jag nog om jag förtjänar genom att jag har ignorerat min kropp, ganska dåligt med andra ord men fan jag är nöjd ändå! Jag klarade nått jag trodde skulle bli mkt svårare!
Så gott folk, i vanlig ordning när jag känner mej trött och sliten så kommer jag dra mej undan lite och vila upp mej! Så räkna med lite längre tid av osocial från mej.

Tack igen Maria!


1 kommentar:

Maria sa...

Det är som du säger vännen.. du biter ihop så mycket att man glömmer att du är sjuk.. och det gillar jag INTE!!!!!!
Du ska vara som du känner i stunden.. ingen mår bra av att stänga allt inne.. och man kan hjälpa dig mer om man vet... snälla sara.. nästa resa så slutar du vara så inni vassen tuff...
Finns ju för dig!!!

Kramizz :-)