Baaaaah

Jisses så sjuk jag blev! Det började klia i halsen på Tisdagen, på Onsdagen kändes det bättre men jag var varm. På Torsdagen när jag satt på bussen hem så förstod jag att nu är jag sjuk, riktigt med feber.
Så mina dagar har varit fyllda av huvudvärk, bihålorna svullna och feber. Har haft sådana otäcka feber drömmar där jag slutade andas för att jag drömde att någon kvävde mej eller att jag dök ner i vatten och hittade inte ytan igen. Legat ständigt över 38 sen i fredags med alvedon 1 mg i. Har fortfarande feber!

Jag känner mej annorlunda nu efter Hudik. Det var nyttigt. Ser på mej själv på ett annat sätt, vet vad mina styrkor är och vad jag ska jobba på.
Detta borde ju göras med mellan rum. Att sitta med andra och reflektera över sig själv, möta demonerna man har i sig.

Har fått tag på en praktikplats nu. Stallet heter det, de har hand om de i beroende som inte klarat att hålla sin nykterhet trots flertal insatser. Detta ställe är sista stället för många av dem och Stallet har räddat många. Det har ett dåligt rykte, men ryktet är missvisande (som många rykten egentligen är..isch fördomar). Jag var och hälsade på i fredags (trots feber..smart va?) och är sååå taggad. Jag tror jag kommer få mkt ut av min praktik där. Det är ju en utmaning och utmaningarna är ju dem man växer utav.

Nu måste jag krypa tillbaka till soffan..feber..*sigh*

Forts

Sista dagen var i dag i Hudiksvall. Oj vilka dagar, jag är helt matt. Man blir det av allt, man lyssnar och tar in sen delar man med sig och släpper ut.
Idag blev det nog för mkt. Vi skulle berätta vad vi kämpar med, är det stress? rädslor? osv. Min är något jag insåg dessa dagar. Jag blir inte sedd. Iaf inte som den jag är, av dem (dock inte alla) som ska se mej. Och varför är det så, jag delar med mej av mej. Varför kommer de inte ihåg. Det är precis som att de inte känner mej, och jag har trott att det är pga mej. Att jag är svår. Men så är det ju inte som jag skrev tidigare. De ser inte mej, för att de är inte intresserad av mej som person, som människa. Snarare vad jag ger dem. Så idag när jag berätta detta, så sprack jag och tårarna kom. För jag är arg och besviken, sorgsen. Och förstår inte varför jag kan få tillbaka de jag ger. Varför är jag inte värd att bli sedd. Nu känns det ju bättre, för jag inser ju som sagt att det beror på vem som ser på mej. Och det är dem som kommer vara kvar i mitt liv! Resten kommer jag backa ifrån! Jag är värd att bli sedd och jag är inte färglös!

Uppdatering

Jag är tvungen att skriva av mej från dagarna som nu varit. För när jag kommer hem igen så kommer jag nog inte orka!

Dagarna har varit spännande. Vi börja reflektera oss själva som behandlare. Vem är jag som behandlare?
Vi fick börja jobba med det ganska omgående. Så mkt grupparbeten och seminariums som skulle lösas. Har vi blivit kränkta, berätta vad som hände och varför vi tror det skedde samt vår roll. Har vi kränkt någon, varför gjorde du detta och vad känner du inför det idag. Vad är kränkande och vad avgör kränkningen osv.
Vidare har vi jobbat med triggers, vad får en att tappa sig (humöret i enkelhet). Vilka styrkor tror andra i klassen jag har som behandlare och vilka svagheter tror de att jag har. Sen skulle jag delge dem i min grupp de jag ansåg var styrkor och svaghet (svårt när man inte känner varandra egentligen).
En övning som jag tyckte var rolig var att vi skulle sitta två och två, med någon vi pratat lite med. Sen berätta vad jag tror: boende ser ut, fritiden, pedant eller slarver, ensamvarg eller socialt lejon osv. För mig var det en ögon öppnare, för kvinnan mitt emot mej hade sååå många rätt om mej. Jag har hört i många år att jag är svår att läsa och släpper inte in men här sitter någon och får in mer rätt än personer som ska känna mej. Det jag lärde mej då är att det beror på vem som ser på mej, om den är intresserad och nyfiken eller om den är självcentrerad. Detta till gav jag klassen, att jag hört att jag är svår. Alla skrattade och var helt Nej Sara, det är du inte! Så den värmde mej.
Jag vill inte vara färglös, jag vill bli sedd för den jag är.

Nu räcker det för denna gång.

Hudik

Förbereder inför resan till Hudiksvall i morgon! Det måste ju packas! Försöker lära mej från förra gången att inte över packa, ska vara borta i 4 dagar inte 4 veckor! Men vad ska man ta med sig lixom, tänk om det regnar hela tiden eller är strålande sol?! Man måste ha flexibla saker med sig..jaja!

Kommer ha med datorn men räkna inte med några blogginlägg, det kommer bli långa dagar med människor som har samma intresse som jag. Jag kommer lägga energi där och inte här ;)

Fortsätter rasa i vikt, undrar om aftonbladet kommer skriva om mina braiga diet av coco cola, choklad och potatis! Vi får se, tycker själv att med det jag äter borde det stanna men men.

En huvudsak

Blivit lite diadem tokig! Älskar lite udda diadem, så jag tänkte visa upp mina favvisar!

Och detta halsband fick jag i present!
Det är en hand som gör rock tecknet (eller djävulstecknet).
Sen har jag skaffade jag mej idag en pälsmössa som jag varit sugen på nu ett tag och denna var perfa.
Sååå nu banne mej är det bilder!

Torsdag

Vaccinerade mej idag! Det var ett svårt beslut. Jag känner att det vore nyttigare att få svininfluensan och på de sättet få ett immunförsvar. Men jag måste vara realist, jag tillhör riskgrupperna och blir jag sjuk så kan det ha dödlig utgång. Så jag valde mellan den skrämmande faktorn att bli smittad och se om jag fixar det eller ta vaccinet och riskera biverkningarna. Efter många fram och tillbaka så valde jag vaccinet. Just nu känner jag inga biverkningar som är hemska, blev yrslig och har ont i huvudet men mer än så är det inte, inge ont i armen heller som de flesta får! Så det verkar än så länge som jag tog rätt beslut!

Jag läste en blogg som en tjej skrivit om att göra slut med en vän. Långt mycket svårare är det än att göra slut med en pojkvän tycker jag, och även denne som skrev det! Jag är väldigt lojal och trofast mot dem jag släppt in i mitt liv, så att göra slut med en vän för mej är fantastiskt svårt och har egentligen aldrig gjorts. Jag var själv tvungen att ta en paus från en vän som förändras så mycket så jag vet inte vem hon är längre, anklagat mej för saker som jag aldrig skulle göra, ifrågasatte mej och hur jag var som vän att alla andra var viktigare än henne när all min fritid gick till henne och när bägaren rann över var när hon inte respekterade min värdegrund längre. De hela har gjort mej otroligt ledsen, men det funkar inte och jag måste backa från en som jag trodde var min vän men sanningen är ju att vänner gör inte så!

Nu är det nya Star Trek dags, jag är en Trekki lätt!

..

Idag börjar en ny kurs i utbildningen, behandlarrollen. Detta innebär att vi ska åka till Hudik i fem dagar! Så om en vecka så är jag i Hudik, staden som ligger i lutning!

I lördags fick blev det tacokväll hos Alex, Linda och lille Darwin (och katterna, sköldpaddorna och reptilen). Det var jätte mysigt! Det är härligt att få lära nya människor som man märker har liknande värderingar som en men dessutom är varma och trevliga! Nog med sannings smör!

Jobbet på Markörgatan ringde och frågade hur jag mådde och om jag var redo för att jobba eftersom de saknade mej. Då blev jag varm, eftersom de har vikarier som verkligen gör allt för att få tider där och så ringer de och vill ha in mej på fler tider..ja då blir man glad. Markör och Spindeln dagverksamhet (som båda jobbar med dubbeldiagnoser) är ledande i deras behandlingsarbete så att få arbeta hos dem är fantastiskt. De kräver mkt av en och det tycker jag de ska göra med all rätt! Jag önskar att alla behandlings enheter hade den rutinen och lagarbete som de har!

Satt och kikade på det nya programmet "Ullared" som går på femman. Jag fastnade när en dam berättade att hon handlade för 50 000 där. Hon handlar en gång per år och köper allt vad hon behöver där, födelsedagspresenter, kläder, hygien och allt som behövs till hemmet! 50 000 kr...en gång per år..på Ullared av alla ställen! Undrar om hon har missat alla ÖB som finns i landet! Jaja jag ska försöka komma över chocken som jag är drabbad av!

Letar praktik..någon som har ett förslag?