Forts

Sista dagen var i dag i Hudiksvall. Oj vilka dagar, jag är helt matt. Man blir det av allt, man lyssnar och tar in sen delar man med sig och släpper ut.
Idag blev det nog för mkt. Vi skulle berätta vad vi kämpar med, är det stress? rädslor? osv. Min är något jag insåg dessa dagar. Jag blir inte sedd. Iaf inte som den jag är, av dem (dock inte alla) som ska se mej. Och varför är det så, jag delar med mej av mej. Varför kommer de inte ihåg. Det är precis som att de inte känner mej, och jag har trott att det är pga mej. Att jag är svår. Men så är det ju inte som jag skrev tidigare. De ser inte mej, för att de är inte intresserad av mej som person, som människa. Snarare vad jag ger dem. Så idag när jag berätta detta, så sprack jag och tårarna kom. För jag är arg och besviken, sorgsen. Och förstår inte varför jag kan få tillbaka de jag ger. Varför är jag inte värd att bli sedd. Nu känns det ju bättre, för jag inser ju som sagt att det beror på vem som ser på mej. Och det är dem som kommer vara kvar i mitt liv! Resten kommer jag backa ifrån! Jag är värd att bli sedd och jag är inte färglös!