YingYang

På mångt och mycket så är jag och Daniel lika, vetgiriga, lugna, hemmamänniskor, nördiga och prickiga (hihi) men så har vi områden där vi är så olika som man bara kan vara. Ett av dem är hur vi ser på tid! Sara: Planerar till förbannelse, hellre tidig än sen (jag har ALDRIG kommit försent om jag själv ska ta mig nånstans, aldrig), tittar på klockan tvångsmässigt, tidscyniker (allt tar längre tid än vad man tror eller vill) och tycker att hålla tider är en väldigt viktig karaktärsdrag som visar på ansvar och struktur. Jag är riktigt tvångsmässigt tidsmänniska, så pass så jag har slutat bära klocka varje dag då jag kan stressa mig sönder och samman för jag tittar på den konstant (min pappa förbjöd mig att bära klocka när jag bodde hemma för jag var tidsgalen). Daniel: Hatar att planera, tycker om att vara spontan och ta dagarna som de kommer helst med en lång sovmorgon, hellre vara 2 minuter sen än 10 minuter tidig (Bara tanken får mig att rysa av stress och obehag), 1 timme är inte 1 timme utan snarare 3 så en sann tidsoptimist, hatar tidspress, älskar snooseknappen lite för mkt, och varför stressa när man kan njuta och vara i nuet, att vara i nuet är viktigt för Daniel och han har en förmåga att få en att tappa tid och rum på ett underbart sätt. Detta gör så klart att det krockar och tid är något vi bråkar/tjafsar mer om än städning. Men om det inte vore för Daniels syn på tid så hade jag stressat ihjäl mig och dött av hjärtattack vid 33 års ålder och jag får Daniel att komma fram någorlunda i tid. Om vi kunde mötas i mitten så hade vi varit perfektions sunda i vår syn på tid!

Så klart vill nog alla att tiden ska stå still när en varm Stella kommer och myser med en, helst när man inte har tiden för det! Men vem kan motstå?!