Var upp en sväng på förlossningen, fick anledning att kontakta dem och de tyckte att jag skulle komma in. Fick se lillkillen på ultraljud och han mår bra! Blir lika lyrisk varje gång jag får se han! De lustiga är att läkarna säger att de är synd om mig, det är första barnet och hur dåligt jag har mått MEN med nästa så kommer det säkerligen gå som en dans. Jag tycker dock inte att det är så hemskt, jag tar det onda med det goda. Och när jag känner hur han sparkar omkring i magen försvinner allt de onda, så enkelt är det.
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar